När längtan efter lite vinter gör sig påmind så griper jag efter närmsta halmstrå. Kroppefjäll brukar var lite tidigare och därför gjorde jag en tur dit. På lite vinst och förlust.
Vädret var gråmulet och temperaturen låg kring noll grader. Det var fuktigt i luften och rimfrost hade lagt sig försiktigt över landskapet. En tunn iskorpa hade också bildats och tillsammans formade de lite vinterupplevelse.
Till en början låg det lite dimma men den skingrades snart. Dimma ger ofta en extra dimension i landskapet. Färgerna var naturligt sparsmakade i vitt, grått, grönt och svagt blått. Detta väder tilltalar mig mycket och det går alltid att hitta landskap som är spännande att fotografera när det är så här.
De vackra och dekorativa grästuvorna blev en vacker förgrund till det dimhöljda landskapet. Det var förvinter som gav lite förhoppning om en fortsättning. En förhoppning om en sådan där barndoms vinter som jag gärna minns och upplever igen. Med snö, is, kyla och gnistrande stjärnhimmel i blått ljus. Inte sant – åtminstone för mig.