Månskenssonaten.
Det var en kall kväll vid Vita Sannar. I horisonten syntes den välkända Jättebryggan. Den blå timmen färgade landskapet och stod i skarp kontrast till det varma skenet från den sakta uppåtgående månen.
Snö och is hade bildat ett vackert mönster i förgrunden och två förvånade ögon med en plutande mun tittade emot mig. Det var lugnt och alldeles tyst. Jag var och förblev ensam under hela tiden jag var där. Kanske var jag den ende som såg och fick uppleva denna fantastiska månuppgång.
En oförglömlig och magisk stund för en naturfotograf.