På hösten kan oktober och november bjuda på väldigt skiftande väder kring Vänern. Sjön är stor och den påverkar på olika sätt. Det kan skifta från dag till dag. Ibland är det riktigt lugnt och den kan ligga som en spegel. Mer ofta är vädret vresigt. Den stora öppna ytan gör att vinden har fritt spelrum.
Västsverige bjuder ofta på västliga vindar. Ibland dag efter dag och vindarna för ofta med sig lågtryck med mycket regn. Vattennivåerna varierar därför kraftigt under ett år. Sjön är också reglerad och påverkas av hur Vattenfall agerar.
Stränderna ser också olika ut beroende på vattennivån. Det finns många sandstränder mellan Mellerud och Hjortens Udde. De är långgrunda och badvänliga och påminner om mer omtalade stränder längs västkusten. Det finns också otroliga mängder med sten som modellerar landskapet. Slipade av det ständigt närvarande vattnet.
Den här dagen låg vinden på kraftigt från nordost. Våg efter våg sköljde över stenarna. ”Det går hit det går dit det går runt en liten bit” som Mikael B Tretow sjöng en gång i tiden om sin evighetsmaskin. Vatten är också en evighetsmaskin. Ständigt i rörelse, ibland är det mer ibland mindre. Ett fenomen som inte går att stoppa eller reglera även om människan ibland tror det.
När det blåser så här så får man respekt för naturen. Jag kände också fascination när jag betraktade scenen jag hade framför mig. Vatten som ingen kan tygla, vatten som gör som det vill vare sig vi vill det eller inte. Det är något att fascineras av men framförallt visa respekt inför.
Det kanske är hårda bud i Mellerud – trots allt.